A krysarik has many areas of use. It is a dog with highly developed sence of smell, strong hunting instincts, lively, positive, smart and brave.
A krysarik has the potential to be used in most dog activities you can imagine, e.g. obedience, agility, freestyle, tracking etc.
This is IMHO the “perfect dog”.
Friendly, easily trained, eager to please, cuddly, curious and intelligent. Sure, it can be a bit annoying sometimes that you can’t let your dog play with every dog you meet (accidents can happen), but that is a problem you have no matter what breed you choose. 😉
Cold weather can be an issue, but keep your dog moving and if necessary put on a blanket , and you can still take you daily long walks.
…
En PK har många användningsområden. Den har ett högt utvecklat luktsinne, starka jaktinstinkter, är livlig, positiv, smart och modig. En PK har potential att nyttjas i de flesta aktiviteter man kan tänka sig med hund, t.ex. lydnad, agility, freestyle, söka svamp mm.
Det är enligt min åsikt den perfekta hunden. Vänlig, arbetsvillig, lättlärd, gosig, klok och nyfiken. Visst kan det vara jobbigt ibland att inte kunna låta hunden busa med vilka hundar som helst (en olycka kan ju hända), men det problemet har man ju nästan oavsett vilken ras man valt.
Att kyla kan vara besvärande för en PK är helt sant, men med rätt utrustning och mycket aktivering är det inga problem att vara ute på vintern.
En intressant sak med PK är att både jag och min sambo är allergiska, men med PK fungerar det för oss båda utan allergimediciner. Det betyder såklart inte att det är en allergivänlig hund (sådana finns inte), däremot kan det säkert fungera för andra än oss som har problem med pälsallergi. Bästa sättet att prova är att se till att besöka någon som har PK hemma. 😉
Massor av mer info finns att läsa på klubbens hemsida, >>www.spkk.se
>>Rasstandard (extern länk till SKKs standard)
Grupp 9
FCI-nummer –
Originalstandard 1980-10-12
SKKs Standardkommitté 2007-04-26
Standard för
PRAŽSKÝ KRYSARÍK
Grupp 9
Ursprungsland/hemland:Tjeckien
Användningsområde: Sällskapshund
FCI-Klassifikation: Ej erkänd av FCI.
Bakgrund/ändamål:
Enligt historiska källor är rasen pražský krysarík djupt förankrad i Tjeckiens historia. På grund av rasens ringa storlek, snabba rörelser och välutvecklade luktsinne användes den tidigare för bekämpning av råttor och möss (därav dess historiska namn ”råtthund”). Dessa egenskaper utvecklades under en lång historisk period. Denna lilla livliga hund var ofta närvarande vid de tjeckiska kungarnas gästabud i Pragborgen. Den tjänstgjorde som prydnad vid det tjeckiska hovet och skänktes som gåva från tjeckiska regenter till andra hov i Europa. Så småningom hamnade den också ute bland allmänheten. Historiska källor har visat att det rör sig om en inhemsk tjeckisk hundras, vars bakgrund går att belägga. År 1980 återupptog man aveln, vilken bedrivs framgångsrikt. Pražský krysarík är åter en populär hund och det finns också ett intresse för den i andra länder.
Helhetsintryck:
Pražský krysarík skall vara liten och släthårig med nästan kvadratisk, kompakt kroppsbyggnad. Trots sin litenhet skall den vara rörlig och uthållig. Tydlig könsprägel skall finnas hos både hanhund och tik.
Viktiga måttförhållanden:
Förhållandet mellan mankhöjden och kroppslängden skall vara 1:1,05 – tiken kan få ha en längre kropp.
Bröstkorgens djup skall vara 45-50 % av mankhöjden.
Förhållandet mellan skallens bredd och skallens längd skall vara mellan 1:1 och 1:1, 03.
Nosryggens längd skall utgöra 1/3-1/2 av huvudets längd.
Dessa mått och proportioner skall ses som optimala värden, helhetsintrycket är alltid viktigt.
Uppförande/karaktär:
Pražský krysarík har ett balanserat temperament, är kelig och mycket nyfiken. När den springer är den mycket snabb, vig och uthållig. Mot sin ägare och familjemedlemmarna är den vänskaplig och tillgiven. Mot främmande människor är den misstrogen och reserverad. Den passar i varje familj som uppskattar dess naturliga elegans och vänliga karaktär.
Huvud: Huvudet skall vara päronformat.
Skallparti: Skallen skall vara rundad med tydlig pannfåra och framträdande nackknöl. Skallens hud skall vara slät, utan rynkor.
Stop: Stopet skall vara markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara pigmenterad. Färg och styrka hos pigmentet skall harmoniera med pälsfärgen.
Läppar: Läpparna skall sluta tätt an, vara strama och mungiporna skall vara slutna. Läppkanterna skall vara helt pigmenterade. Pigmentet skall harmoniera med pälsfärgen
Käkar/tänder: Båda käkarna skall vara symmetriskt utvecklade och löpa samman mot nosen. Saxbett. Ett fulltaligt bett är önskvärt.
Ögon: Ögonen skall vara så mörka som möjligt men harmonierar med pälsfärgen. De skall vara medelstora, runda, lätt framträdande och sitta tämligen långt från varandra. Ögonkanterna skall sluta tätt an och vara pigmenterade.
Öron: Öronen skall vara placerade på skallens bakre del och vara högt och relativt brett ansatta. De skall vara trekantiga, strama, naturligt upprättstående eller lätt hängande, vilket tolereras men inte är önskvärt. De skall inte bäras lodrätt utan i svag vinkel ut åt sidorna.
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Hals: Halsen skall vara torr, helt utan löst halsskinn, ädelt böjd och tillräckligt lång. Den skall harmoniera med kropp och huvud.
Kropp:
Rygglinje: Överlinjen skall vara stram och plan.
Manke: Manken skall vara svagt markerad.
Rygg: Ryggen skall vara kort, plan och stram.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, ansluta stramt till ryggen och ha en flytande övergång till korset.
Kors: Korset skall vara lätt sluttande och tillräckligt långt.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara oval i genomskärning och inte vara alltför bred. Den skall motsvara 45-50 % av mankhöjden.
Underlinje: Buken skall vara lätt uppdragen. Övergången till de uppdragna flankerna skall vara väl synlig.
Svans: Svansen skall vara ansatt i höjd med ryggen och nå som längst till hasorna. Den skall vara kraftig vid svansroten och avsmalna mot spetsen. Svansen skall bäras horisontellt eller lätt uppåtböjd från mitten. När hunden är i rörelse bärs svansen högre, så att den till och med kan bilda en halvcirkel ovanför ryggen.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Extremiteter:
Framställ: Sett framifrån skall framstället vara rakt och parallellt. Frambenen skall inte vara för brett ställda.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl musklade och ligga fast an mot bröstkorgen. Skulderbladen skall bilda en inte alltför trubbig vinkel mot överarmarna.
Armbåge: Armbågarna skall ligga korrekt an och varken vara utåt- eller inåtvridna.
Underarm: Underarmarna skall vara raka och lagom kraftiga.
Mellanhand: Mellanhänderna skall framifrån sett vara raka som en harmonisk fortsättning på underarmarna. Från sidan sett skall de vara lätt snedställda och fasta.
Framtassar: Framtassarna skall vara ovala med korta, välvda, väl intill varandra liggande tår. Klorna skall vara mörka.
Bakställ: Bakbenen skall vara muskulösa, raka och parallella. Sett bakifrån skall de inte vara för brett ställda.
Knäled: Knälederna skall vara välvinklade.
Has: Haslederna skall vara välvinklade.
Baktassar: Baktassarna som framtassarna, men de får vara något längre.
Rörelser: Rörelserna både fram och bak skall vara kraftfulla, parallella, elastiska, lätta och snabba. Tassarna får inte släpa i marken i rörelse. Baktassarna skall följa direkt i framtassarnas spår.
Hud: Huden skall vara tillräckligt stark, stram och elastisk. Den skall ligga fast an mot kroppen. Hudens pigmentering skall harmoniera med pälsfärgen.
Päls:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, glänsande, ligga slätt intill kroppen och vara tät utan hårlösa ställen. På huvudet är pälsen vanligen glesare och kortare än på kroppen.
Färg: Svart med tanteckning är den önskvärda färgen. Tecknen skall vara röda, mättade i färgen, helst mörkröda och skarpt avgränsade. Tecknen skall finnas ovanför ögonen, på kinderna, halsens undersida, handlovarna, tassarna, insidan av bakbenen och under svansroten. På bringan skall tecknen forma två likadana, klart avgränsade trekanter. Övriga färgvarianter innebär annan färg på kroppen, nostryffeln, huden och annan mättnad i ögonens och tecknens pigment. Allmänt gäller att en kraftigare pigmentering oavsett färg är att föredra.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Idealmankhöjd: 20-23 cm
Vikt: Idealvikt: cirka 2,6 kg.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
– smal eller för lite välvd skalle
– oregelbunden tanduppsättning, tångbett
– lätt välvd rygg och länd, ej stram rygg
– lätt utåt- eller inåtvridna tassar
– utbredda tantecken på huvud och buk; gulspräcklig bringa, sammanvuxet tecken på bringan
– överläpparnas pigmentering harmonierar inte med pälsfärgen
– en större vit fläck i bringan (över 1cm), enstaka vita strån på tårna
– svansen ständigt upprullad, eller liggande mot ryggen eller ena sidan, lågt buren svans
Diskvalificerande fel:
– fontanell
– äppelformat huvud, dvs. nospartiet uppnår inte 1/3 av huvudets totala längd
– överbett eller underbett
– öra som ligger tätt mot huvudet
– kraftigt välvd rygg och länd
– hårlösa ställen någonstans på kroppen
– avsaknad av fler än fyra tänder (utom P1 och M3), avsaknad av två eller flera framtänder
– tanteckning saknad på huvudet hos tantecknad individ
– utbrett vitt tecken i bringan och vita tecken på extremiteterna
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.